Attilas död och begravning

© Etelka Svensson


Attilas död och begravning
Enligt krönikan av Jordanes

Hunnernas lysande stjärna, Guds piska, Attila som hotade hela världen dog plötsligt, oväntat i mitten av sitt liv.
Kungens död fyllde hunnernas hjärta med sorg. Fiendens rädsla blev inte mindre eftersom nu fruktade de hans son.
När sorgetiden efter drottning Rékas död var över, skulle Attila träda i äktenskap med en skön flicka vid namn Ildiko. Med stor glädje anordnade de bröllopet. Attila mot sin vana drack mycket, för han var mycket glad.
När de skulle gå till sängs fick han en stark näsblödning, la sig på rygg, och han kvävdes av sitt blod. Så dog han den hjältemodige krigaren i säng.
Nästa morgon väntade tjänarna att kungen skulle komma ut, men när det inte blev så, då anade de oråd, rusade in och fann Attila död i sin säng. Ildiko var i sin säng och grät under täcket.
Vitézerna kom en efter en för att ta farväl av hunnernas stjärna, Guds piska. De grät inte, men klippte sitt hår, skar sig i ansiktet och sörjde kungen med sitt blod. Ett himmelskt tecken visade också kungens död. Kejsar Martinus, Österns härskare hade en dröm och i den bröts Attilas pil. Av det förstod han att hunnernas konung, romarnas främste fiende, var död.
Efter det tvättade de omsorgsfullt Attilas kropp, klädde på honom och placerade honom i tält av siden på en öppen äng.
Hunnerna hoppade upp på hästrygg och red runt på platsen där tältet stod. Under ritten deklamerade de sorgesånger.
De begrät honom under det att de sjöng gråtsånger. Sedan med en festmåltid tog de farväl av Attila. De åt och drack mycket: sorgen kopplade de ihop med glädjen.
De begravde Attila under nattens hemlighet. Gömde honom i jordens djup. Hans vapen och skatter lade de ner bredvid honom.
Den första kistan var av guld, den andra av silver och den tredje av järn. Det symboliserade att Attila besegrade världens alla folk, och vann världens all pompa och ståt.
När slavarna öste igen graven, omringades de av en grupp pilskjutare och de avrättades. På det viset dödades alla som kände till gravens plats och så träffades de med personen som de var med om att begrava.
Ingen har kunnat hitta Attilas grav, så fick hun konungen en tyst viloplats.