Attilas gästabud efter Priszkosz retor

© Etelka Svensson
Attilas gästabud
Efter Priszkosz retor

Efter lång vandring och äventyrligheter kom den romerska gruppen av sändebud till Erdély/Transsylvanien. Där träffade de kung Attila och hans mannar och sändebuden förenade sig med dem.Tillsammans red de fram mot floden Tisza.
Snart kom de till en by, där Attilas hustru, drottning Reka hade ett vackert hus. Även några hun vitéz/krigare hade låtit bygga sig hus där, Onégésziosz` hus var det vackraste av dem.
När Attila med följe nådde byn, kom en hop unga flickor fram för att möta honom. Flickorna kom i rad, över deras huvuden svävade en vid snövit slöja, som bars upp av medföljande kvinnor på bägge sidor om. Slöjan var så lång att sju-åtta flickor fanns under den. Flickorna sjöng szittya-sånger och på det viset hälsade de den hemvändande konungen.
Attila kom i sakta mak. När han kom fram till Onégésziosz´ hus, stoppade denne sin häst, för hans hustru och betjänter bjöd på mat och dryck.
Hunkonungen steg inte av sin häst, utan tog emot förtäringen på hästrygg. Förtäringen serverades på ett litet silverbord. Bordet hölls upp av kungens betjänter. Attila drack ur kalken, som Onégésziosz´ hustru räckte fram, sedan satte sin häst i gång för att fortsätta mot sitt eget hus som stod på höjden av kullen.
Medan sändebuden väntade på audiens, bad Priszkosz om att få träffa drottning Reka, för han hade present med sig till henne.
Då blev han ledd till drottningens hus. Huset var byggt av trä, hade snidade bjälkar som hölls upp av stora stolpar. Bräderna var skickligt hoppassade med varandra.
När Priszkosz steg in, böjde han sig framför drottningen, sedan tittade han runt. Drottning Rèka satt på en mjuk rygglös kanapé. Golvet täcktes av yllemattor och man fick gå på dem. Det fanns många tjänare och slavar i rummet. Tjänarna satt på golvet mittemot drottningen och de broderade med färgade garn på hun vitézers/krigarnas suba, som är en mantel som är gjord av fårskinn och oftast utan ärmar.
Då steg Priszkosz fram, återigen böjde han sig och överlämnade presenten.
Drottningen tog emot, tittade på honom och nickade fromt. Sa inte ett ord, därför sa tolken heller ingenting. Därefter böjde sig Priszkosz igen och avlägsnade sig utan att säga ett ord.
När Priszkosz kom tillbaka till tältet, som blev utvalt för sändebuden, väntade honom redan en hälsning. Det var Attila som meddelade de romerska sändebuden att:
- Ni är bjudna på gästabud hos Attila. Det börjar klockan nio.
Det var det enda som sades.
Sändebuden kom i överenskommen tid och snart stod de framme inför Attila.
Det kom betjänter med drycker in i tältet. Var och en av sändebuden fick en kalk, för att de skulle hälsa kungen. De gjorde så, svepte i sig ända till botten och satte sig på de framtagna stolarna. Stolar fanns det gott om.
Attila satt på en upphöjning som en tron i mitten av tältet. En trappsteg ledde upp till honom sidan om och där var hans säng. Sängen var klädd med tyger och linnen som påminde om romerskt bruk.
Gästerna fick sitta på Attilas högra sida. När alla kom till ordning, då räcktes en kanna med vin till Attila och han hälsade ledaren för sändebuden.
Alla sändebuden drack upp sitt vin och lämnade över sina tomma kalkar till betjänterna som stod bakom var och en. Dessa gick ut, fyllde på och återvände.
Andra betjänter kom in med bord som var så stora att tre-fyra personer kunde bekvämt sitta vid.
Första rätten var ett fat med kött: bröd och grönsaksstuvningar serverades till.
All mat smakade bra. Maten serverades på guld och silver tallrikar.
Framför Attila var ett enkelt fyrkantigt träfat: han åt bara kött. Vinet drack han ur ett träkärl. Han åt och drack bara litet.
Attilas klädsel var också mycket enkel, bara renheten av hans klädsel var framträdande. Hans svärd var också alldaglig, hästens utrustning likaså, var inte prydd med guld och ädelstenar som annars var brukligt bland szittya-folket.
När första rätten var avklarad, reste sig alla och drack ur sitt kärl till Attilas hälsa. Sedan satte de sig åter.
Det kom in två szittya män, som deklamerade ärevördiga dikter om Attila. De skrev dikterna själv.
De unga hun krigarna följde dikterna med stort intresse, de blev varma av minnen från striderna, medan de gamla blev gråtfärdiga för att de inte längre var stridsdugliga.
Efter deklamationen kom in en efterbliven szittya man. Han svamlade om allt möjligt och alla skrattade gott.
Attila var helt opåverkad, han rörde inte en min under hela kvällen. Det verkade som om han inte alls lade märke till att det skojades runtomkring honom. Men när hans yngste son, Irnák kom in i tältet och gick fram till sin far, då tittade Attila med mycket vänlig blick på honom och nöp honom i kinden.
Sändebuden blev förvånade för att Attila endast visade kärlek mot Irnák och inte tänkte på de andra sönerna.
Priszkosz frågade en hun vitéz, som satt bredvid honom:
- Säg mig, varför tycker om Attila endast sin yngste son?
Hunnen kunde bra latin, förstod hans fråga, men tittade försiktigt omkring och sade:
- Jag får säga bara om du ger ditt ord på, att inte föra det vidare.
Priszkosz lovade:
- Säg, jag förråder dig inte !
Då sade hunnen:
- Spåmännen har siat, att efter Attilas död, kommer hans nation att sjunka ner, men denne son kommer att lyfta dem igen.
Då reste sig Hunkonungen, hälsade med en kanna vin till och gav tecken att det var fritt för sändebuden att gå.