Sarolta, hövdingens fru

© Etelka Svensson
 Sarolta, hövdingens fru
Sarolta fejedelemasszony
Enligt Thietmars krönika.
Gézás tid som hövding: 972-997
Hövding Gézas fru, den sköna Sarolta var en mycket sträng och hård kvinna. Hon höll såväl sin man som hela landet i fasta händer. Den manliga samlingen kunde hon supa under bordet, och hon kunde kasta sig upp på hästrygg som en hel karl. En gång i sin vrede slog hon till en man så hårt att denne dog genast. Därför skrev en fredlig ordensbroder om henne ” Det skulle passa bättre om dessa vackra händer skulle arbeta med en slända”
Dock ansträngde sig denna hårda kvinna för att förmå det ungerska folket att kristna sig och leva fredligt med de västliga folken. Hon kallade till sig Guds trogne tjänare, Adalbert, för att förmå hövding Géza att låta döpa sig och det lyckades också. Samma dag lät många stormän och även vanliga ungrare döpa sig.
Men stora flertalet av ungrare ville inte lämna den gamla tron och inte på några villkor accepterade de den nya ordningen och läran om den nya tron.
Då skrev hövdingen Géza i hemlighet brev till de kristna hövdingarna och bad om hjälp mot de hedniska ungrarna. Det kom trupper från alla länder, till och med härskarna kom också, för de ville se hur detta vilda, ohämmade folk skulle fösas in under det kristliga oket.
Hövding Géza delade på den hopsamlade hären och placerade ut dem på lämpliga strategiska ställen.. När han var färdig med förberedelserna, sände han ut budbärare över hela landet och dessa tillkännagav:
- Lyssna ungrare, hör på ! Säg ja till den riktige Gudens tro och lämna den gamla hedniska tron ! Så gjorde hövdingen Géza och så gjorde även hövdingens fru. Endast så kan ungraren leva här på jorden och bara så kan hans och hennes själ bli salig efter döden. Den som inte begriper detta, den kommer att bli uppträtt på svärdet för det är därför som soldaterna har kommit hit.
Alla fattade vad det ville säga. Därför blev det så att en del övergick till den kristna tron på grund av rädsla, medan andra tänkte efter och gjorde samma sak av övertygelse.
Frun, Sarolta fostrade sin son, Vajko, till kristenheten och som kristen människa erhöll han namnet István.
Det hjälpte dock inte hur fast och beslutsam fru hövdingen än var, kunde hon inte bannlysa hedendomen helt ur hövdingen Gézás själ. Hövdingen blickade än hit och än dit och offrade samtidigt åt två olika gudar.
Hans själasörjare sade honom en gång:
- Den som offrar inför avgudar den kommer att bli fördömd.
Hövding Géza svarade honom överlägset:
- Jag är så pass förmögen att jag kan tillfredsställa två gudar samtidigt, för jag har tillräckligt gott ställt.
Han var givmild och gav med gott hjärta åt bägge hållen. Med det visade han ett gott omdöme, för i hans tid levde hedningarna tillsammans med de kristnade, som det heliga Ordet sade: ” De betar tillsammans, vargen och lammet.”