Attilas söner

© Etelka Svensson

Attilas söner
Efter Kézai Simons krönika samt en folklegend från székely-landet

När Attila dog, blev de västliga folken ännu mer rädda, för nu fruktade de Attilas söner. Attila hade så många söner som ett folk, man kunde inte räkna dem till antalet. De flesta trodde att en av hans söner skulle efterträda honom.
Men de listiga germanska hövdingarna, speciellt Detre från Verona och hans kumpaner lyckades med intriger vända Attilas söner mot varandra.
De germanska hövdingarna tog parti för Aladár, för han härstammade från Krimhilda som var en germansk hövdinge kvinna.
Hunnerna ställde sig på Csabas sida, hans mor var den grekiske kejsarens dotter.
Bägge pojkarna ville regera: till slut drog de svärd mot varandra. Vid första sammandrabbningen segrade Csaba.
Då samlade Aladár en stor här, och anföll Csabas folk utanför Szikambra.
Striden höll på i två hela veckor. Till slut besegrades Csaba, hans mannar skingrades och det blev inte många kvar av hunnerna och inte av Attilas söner heller.
I detta fältslag, som hunnerna kallade för Krimhildes slag, rann också många germaners blod. Om germanerna inte skulle skämmas som de gör, utan skulle vara uppriktiga, då kunde de berätta att varken människa eller djur kunde under flera dagar dricka ur Duna, för sträckan från Szikambra till Potencia var översvämmad av allt blod.
Hjälten Csaba med femton tusen hun krigare flydde till Grekland. De stannade dock inte länge där, utan återvände till sina släktingar, till sin faders folk i Skyternas land.
Utöver dessa femton tusen blev tre tusen av hunnerna kvar och bosatte sig på Csigle ängen. De var så rädda för de västliga folkens hämnd, att de från denna tid vågade inte kalla sig för hunner, utan de kallade sig för ”székely” och efter en tid flyttade de till den östra delen av Ungern (Transylvanien).
Székelys som är hunnernas avkomlingar, blandar sig inte med andra folkslag, har mycket strikta vanor. De är mycket annorlunda än ungrarna. De har ännu inte glömt de skytiska bokstäverna, dessa snidar de in i käppar och använder gärna dem.
Tiden gick, hun krigarna vilade i sina gravar, nu var det deras barnbarn som bar vapnen. Då hände det, att grannfolken kom med en stor här och anföll székely folket. Striden pågick till sena natten, och székely folket höll på att bli utrotad, men då hände det ett under. På Vintergatan, som sedan dess de kallar för Härarnas Väg, visade sig en trupp till häst. Truppen leddes av hjälten Csaba, som väckte de dödas själar till strid. Denna trupp steg ner från himmelen och sopade bort fienden, för att sedan utan att yppa ett ord återvände han med sin trupp till himmelen längs Härarnas Väg.
Székely folket bevakade troget Erdélys (Transylvanien) gränser. När de hörde att ungrarna begav sig från Skyternas land för att bosätta sig i Pannonia, då gick de med glädje för att möta dem. Ungrarna blev mycket glada och överlät Erdély till székely folket, för att de skulle vakta och förvalta området.