De sorgesamma ungrarna

© Etelka Svensson
De sorgesamma ungrarna
Enligt Den Illustrerade Krönikan.

Det hände under hövdingen Taksonys tid, då en stor ungersk här bröt sig in i Gallien/Frankrike fram till medeltiden, för att röva åt sig byte.
När de vände, för att styra färden hemåt, delade de hären i tre trupper efter att de tog sig över Rhône.
Den ena truppen passerade Eisenach, där den sachsiske kronprinsen oväntat anföll och krossade dem. Kronprinsen lämnade bara sju stycken av dem vid liv, skar av öronen på på dem och sade till dem:
_ Gå till de övriga ungrarna och berätta att alla som sätter sin fot i detta pinade land kommer på samma sätt att mista sina öron!
Under tiden trängde sig de andra två trupperna in på swabernas land. När de hörde vad som hänt med sina kamrater, avbröt de plundrandet, och allt som levde, såväl människor som djur mellan floderna Iller och Lajta, mejade de ner.
Över de sju vanställda ungrarna som levande återvände hem, i stället för att dö som sina övriga kamrater, blev domen hård:
Allt de ägde förlorade de. De blev skilda från sina fruar och sina barn. Barfota utan skor lämnades de: de fick inget äga. De tvingades att leva tillsammans, tiggande från ena tältet till det andra, ända till sin död.